Donau är inte bara en strid flod som går genom både Tyskland och Österrike för att sedan fortsätta mot Ungern mots Svarta havet. På stäckan från Wien mot tyska gränsen är det värt att fälja med floden som i vissa delar har ett dramatiskt landskap. Här finns det kända vinodlingar i området Wachau. Men redan i juli börjar aprikoserna bli mogna. De skördas och äts färska, men det görs även en uppskattad Marillenlikör.
Vi stannade till där de höll på att plocka längs vägen och köpte en låda alldeles färska frukter direkt från träden.
På huvudgatan hittade vi till slut en butik med producenten Geifing som fanns med i Falstaff och hade fått en stjärna. Det var mycket röda viner men vår favorit Pinot Noir fanns både som enklare, mer exklusiv och en mousserande Blanc de Blanc.
Den enklare Pinot Noiren var inte märkvärdig. Landauers röda lockade bättre. Den dyrare Cavallo 2009 var intressant, hade fått 93 p av Falstaff. Ett torrt matvin och fick åka med hem, kanske lite över budget 29€. Det var handplockade druvor, malolaktisk jäsning och lagring på Barique. Det mousserande vinet var intresssant att smaka men Peter Schandlers var bättre.
I vandringen runt Rust kom vi till Weingur Landauer som skyltade med priser för Pinot Noir. Det var öppet och måste testas. Vi blev väl mottagna av Herr Landauer som plockade fram sin Pinot Noir som var riktigt trevlig. Om man ser till priset var det ett fynd. Efter ett tag började han tala om den kraftiga hagelstormen som varit och hur det slog sönder druvorna. Utanför dörren mot gården hade han exempel på skadade klasar, hänger de kvar kommer sjukdomar som ett brev på posten.
Det blev en låda Pinot Noir, men innan vi kunde lämna var vi tvungna att prova Landauers specialité som var söta viner. Jag visade min Falstaff bok men han fanns inte med varför? Han tyckte informationen var för gammal redan när den trycktes, så han brukade inte skicka in viner till dem.
För övrigt kostade det inget att prova viner i Rust.
Den första producenten son besöktes var Weingut Peter Schandl. Det som lockade var att de hade röda viner och Sekt. Peter tog själv emot och vi fick smaka såväl Sekt som en trevlig Pinot Noir 2011.
Sekten var en Pinot Noir Brut 2014 zero dosage gjord med traditionell metod. Fin musse, doft åt citrushållet och frisk syra.
Pinot Noir var trevlig fin doft av mogna druvor, torr passar bäst till mat.
Sista söndagen i januari hade Munskänkarna Nedansiljan besök i Rättvik av Vinotekets Kristian Kull, som höll en uppskattad provaning av Pinot Noir från olika delar av världen. Provningen var fullbokad med väntelista. Kristian berättade om druvan Pinot noir och dess bakgrund innan han fördjupade sig i kvällens provningsviner.
Australien: Port Phillip Redhill Pinot Noir 2012 279 kr USA: Bread & Butter Pinot Noir 2014 190 kr Rumänien: Paris Street Pinot Noir 2015 101 kr Chile: Ventolera Pinot Noir 2014 287 kr Tyskland: Karl May Spatburgunder 2014 176 kr Frankrike: Dom Lucien Camus-Bruchon Bourgogne 2014 398 kr
Vinet från USA och Chile stack ut. De var lite mörkare i tonen och mer doft av mogna bär än de övriga som var mer europeisk stil. USA vinet var ekat och malolaktiskt jäst med lite sötma.
Tysken framstod i det här sällskapet som blekast och knappast prisvärd. Det finns betydligt bättre godsaker från Ahr i Tyskland. Tvärt om var det med rumänen som övverraskade klart prisvärd med fina hallontoner och fin eftersmak.
Australiern och Fransmannen stod i en prisklass för sig. Australiern lite brunare av ålder, men fin hallonton och god eftersmak. Fransmannen hade dock en lite större rundare doft av hallon och fat och blev för mig kvällens favorit. Priset lite tufft för den egna vinkällaren, men ändå kul att prova.
Till den gemensamma måltiden baconlindad fläskfilé med rostade rotsaker serverades
Collovray & amp; Terrier Chemins De Casel Pinot Noir 2015 135kr från Languedoc IGP som med de andra från varma områden lite mogna toner.
Summerat en trevlig professionell provning och trevliga viner. Kvällens överraskning kom från Rumänien.
Mousserande vin kallas för Sekt både i Tyskland och Österrike. En ny lag för Sekt gäller i Österrike från 2016 Lagen gäller Österreichischer Sekt. Det gäller att titta noga på flaskan för det kan stå Sekt hergestellt in Österreich, då kan hela eller delar av basvinet vara importerat med oklara regler.
År 2013 bildades en Österrikisk Sektkommitte som sneglade mot Champagne och Franciacorta för att få till kvalitetsstyrning av sekt i Österrike och lade fram ett förslag 2015. År 2016 antogs det som en ny lag. Det finns tre nivåer. Alla nivåer kräver att druvorna till basvinet ska ha Österrikiskt ursprung och basvinet ska vara framställt i landet i enlighet med den Österrikiska vinlagen.
Klassik: alla mousserandemetoder är tillåtna, högst 12,5% alkohol och vinet ska ha lagrats på jästfällningen i minst 9 månader. Alla dosagenivåer är tillåtna och det får var vitt eller rosé. Bara österrikisk delstat får anges som ursprung. Årgångsbeteckning är tillåten.
Reserve: Traditionell metod krävs dvs andra jäsningen på flaska. Minst 18 månader på jästfällningen. Druvorna ska skördas för hand. Vid pressningen ska hela klasar pressas så att max 60% av teoretisk must används för Reserve. Inge ursprungsbeteckning annat än delstat. Vingård och kommun får inte anges. Dosage får vara brut, extrabrut eller brut nature.
Grosse Reserve: Druvorna ska ha skördats för hand och får inte packas högre än 35cm. Druvorna ska pressats inom samma kommun i Österrike. must får transporteras. Traditionell metod. Minst 30 månader på jästfällningen. Vid pressningen ska hela klasar pressas så att max 50% av teoretisk must används för Grosse Reserve. Korgpress eller pneumatisk press ska användas. Dosage får vara brut, extrabrut eller brut nature max restsocker 12g/l. Rött vin får inte blandas i för att göra rosé. Ingen alkoholgräns.
Vinet kontrolleras och godkänns för ursprungsbeteckning av det statliga vinkontoret i Eisenstadt.
Det finns ett sätt som får vinskvättar att stå sig utan att fara illa upp till flera veckor. Det är att lägga ett litet gaslock på skvätten i flaskan så fort som möjligt efter öppnande. Det fungerar om inte flaskan varit öppnad för länge och utsatt för syre. Då blir det lätt oxiderat i alla fall.
